Säger hejdå till kvällens sällskap och går ut i natten för att jag inte vill vara på samma ställen som förut. Som alltid. Vill uppleva något nytt, hela hela tiden. Tårarna faller precis när jag vänt ryggen till för att jag är så glad men samtidigt så tom. Hela världen står i brand men jag kan inte se. Går hem och blir välkomnad tillbaka till sömnlösa nätter och begraver mig under dubbla täcken och blundar så hårt jag kan.

Hänger vid havet och har det lite finare än vanligt. Bara mår med några pärlor.

Går ut i höstmörkret när jag går under av rastlöshet. Springer på mörka stigar genom djupa skogar och undrar när jag ska lära mig att få lite jävla ro. Är aldrig lugn och timmarna går olika fort, klockan är aldrig i takt. Gör allt eller inget. Har inga åsikter om något och tycker ingenting. Gör uppgifter jag blir tillsagd att göra men reflekterar inte så mycket mer över det. Har mina drömmar i händerna och någon dag kanske jag krossar dem (eller uppfyller allihop).

Städade rummet jättenoga och glömde göra skoluppgiften. Öppnar fönstret så mycket det går och lyssnar på musik som jag en gång tröttnade på men tycker om igen. Har haft en bra helg och avslutar den med att åka ner till stan och träffa en fin vän och dela lite tankar över en termos kaffe på en parkbänk.